Dialekterna i bygden

I: va talar do för dialekt tykkär do A: jaa håppas ja praatar draksfjäärdsdialekt (.) ja veet int I: nå hökst antaagligen A: jåå I: men e de bruukedialekt[1] do talar A: n- nää I: ellär e de södärlångviik A: nää den e noog såå (.) sjild den daalsbruuk (.) björkbooda (.) har liite samma (.) åppe i östärbåttn (.) haar dåm liite samma såm i dalsbruuk (.) de där uu å yy å de (.) många I: mhm A: å de de e noo jenåm dedäär fabriikäna I: jåå just de A: när de ha flytta (.) finsksprååkiga inn seekärt så ha de I: jåå just de A: ha de blivi noog de däär (.) att it e de jo långt åm man reknar mellan tjärra dåå å dalsbruuk å (.) å å å tjärra å häär no (.) dalsbruuk å häär södärlångvik å men no e no e jo dialektn (.) ja veet int de e kansji de e vel int liika myki no meera såm de va såm de va förr (.) de va kansji meera I: jo A: förr den däär (.) att man man höör ju noog när man höör eldre bruuksare[2] I: mm A: så kåmmär de noog den där riktiga (.) riktiga bruuksdialektn I: jo jåå just de A: å (.) å dialekt e fiint I: apsåluut A: jåå de fåår int försvinna (.) näj (.) nää ja veet int ja tykkär (.) när man höör någå programm i radiån då (.) radiå veega ska vi tillegga såm e vikti för åss I: mm A: å de däär från östärbåttn (.) ja njuutär (.) när ja höör den däär östärbåttniska dialektn den den e såå härli I: jo A: ootrooli I: mm A: de de de bara kåmmär där de I: ja A: wao (.) senn däär e inga någå att (.) försöökär spenn sej å praata fiint å I: nää A: å att försöök- försööka praata (.) någå sådär jaa åkej såå kallad höögsvenska (.) jåå man höör ju nångångs i radiån dee när dåm försöökär å praata de å så (.) så glömmär dåm bårt sej å så bliir de sån dään blandning I: mm jå A: senn mellan höögsvenska å å dialektär å grejjår å (.) nää låt de låt de kåma bara (.) senn finns häär i tjimitå enno finns häär någå sånadääna rikit den där gamla tjimitådialektn såm I: mm A: några praatar den den e åksån I: just de A: den tykkär ja åmm å I: jaa A: att no e de jo no e de jo stoor sjillna häär på (.) på lilla tjimitåöön åm man (.) tenkär eftär me dialektär I: å va tykkär do åm vestanfjäärd senn då (.) tykkär do at de e A: nå int veet ja haar int dåm ganska liika åss dåm I: de kann noo henda (.) ja veet faktist int A: å senn haar dåm (.) i sjäärgåårdn så haar dåm jo en sån dään ekstra kiva[3] I: jaa dåm har sjilt däär ijenn A: jåå dåm har de jåå I: joo

I: Vad talar du för dialekt, tycker du? A: Ja, hoppas jag pratar Dragsfjärdsdialekt. Jag vet inte. I: Nå, högst antagligen. A: Jå. I: Men är det bruketdialekt[1] du talar? A: N- nä. I: Eller är det Söderlångvik? A: Nä, den är nog så skild den, Dalsbruk, Björkboda har lite samma. Uppe i österbotten har de lite samma som i Dalsbruk, det där u och y och det, många. I: Mhm. A: Och det, det är nog genom de där fabrikerna. I: Jå, just det. A: När det har flyttat finskspråkiga in säkert så har det, I: Jå, just det. A: har det blivit nog det där. Att inte är det ju långt om man räknar mellan Kärra då och Dalsbruk och, och, och, och Kärra och här nu, Dalsbruk och här Söderlångvik och men nog är, nog är ju dialekten. Jag vet inte det är kanske, det är väl inte lika mycket nu mera som det var, som det var förr. Det var kanske mera I: Jo. A: förr den där. Att man, man hör ju nog när man hör äldre bruksare[2]. I: Mm. A: Så kommer det nog den där riktiga, riktiga bruksdialekten. I: Jo, jå just det. A: Och, och dialekt är fint. I: Absolut. A: Jå, det får inte försvinna, nej. Nä, jag vet inte, jag tycker, när man hör något program i radion då, Radio Vega ska vi tillägga, som är viktig för oss. I: Mm. A: Och det där från österbotten. Jag njuter när jag hör den där österbottniska dialekten, den, den är så härlig. I: Jo. A: Otrolig. I: Mm. A: Det, det, det bara kommer där det. I: Ja. A: Wow. Sedan där är inte något att, försöker spänna sig och prata fint och. I: Nä. A: Och att försök- försöka prata något så där, ja okej, så kallad högsvenska. Jå, man hör ju någon gång i radion det när de försöker och prata det och så, så glömmer de bort sig och så blir det sådan där blandning I: Mm, jå. A: sedan mellan högsvenska och, och dialekter och grejor och. Nä, låt det, låt det komma bara. Sedan finns här i Kimito ännu finns här några sådana där, riktigt den där gamla Kimitodialekten som I: Mm. A: några pratar. Den, den är också, I: Just det. A: den tycker jag om också. I: Ja. A: Att nog är det ju, nog är det ju stor skillnad här på, på lilla Kimitoön om man tänker efter med dialekter. I: Och vad tycker du om Västanfjärd sedan då? Tycker du att det är. A: Nå, inte vet jag, har inte de ganska lika oss de? I: Det kan nog hända, jag vet faktiskt inte. A: Och sedan har de, i skärgården så har de ju en sådan där extra kiva[3]. I: Ja, de har skilt där igen. A: Jå, de har det jå. I: Jo.

[1] bruuke 'Dalsbruk' [2] bruksare 'Dalsbruksbor' [3] kiva 'trevlig' från finskan

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2098_2007%253A322