Julfirande

EJ: Nå ma:tn ska ska nu allti va li:te betär ti ju:lana så så ha e ful vari förr å he:d e:e ful enn tro:r ja. HM: Alla ti:där ska e nu va färsk jedda, å ri:sgry:nsgrö:t. EJ: Jåo, vi e inga såm sta:ssbo:ana vi, en e ska va lu:tfisk på ju:lafton it. Åm man e ka:r ti få: en jedda ba:ra — ju:ljeddan ska e va:. HM: Ja: hon ska it va så li:tn heldär, hon ska nåo nestan va: en fy:ra fem kilo hon åm en e li:te fleir. EJ: Ja: he e no: nestan så att åm it-n ha:r en ska:pli jedda, så ga:r-n no: nestan heldär å lå:nar on såm ... så it on behö:v ga ga å laga in då:ligär…just e:n såm e: för li:tn. HM: Ja:, å ju:lgra:n så ha: vi no: alla ti:där nestan. Å ho-... hon måst vi no skaff åt åss från Kårpo, heldär vannifrå:n e nu bli:r senn. Ti som nu vek- sär. KZ: Hadd dåm ju:lgra:n förr åkkså? EJ: Ja: ja veit it ja, men så leng ja minns åtminstone. HM: Ja:, å ju:lgåbbin. He e nu he besta he tå e e ju:l. Tå han ha gatt så e ju:len slu:t bru:kar vi sej. EJ: Ja:, men ju:lgåbbin ha no: komi till tro:r ja på seinare ti:där han no: en för förr tå ja va göut, så så va e no: ingga va:nlit en ju:lgåbbin va å vi:sa se it. HM: Ja: he kan no: henda kansji att he e: tå ja: liksåm va li:tn såm e börja å kåm tå. EJ: Jåo, men ja ja kåmbär ihå:g no sku e va: ... jystsåm lådas va: ju:lgåbb no:, men he va: måor kåm å stampa i fårston li:te, å lå:ddes såm en e sko va gåbbin å kasta in jönåm dören. KZ: Bru:ka e va nå:n såm jikk å sjöng Staffan förr då? Ha ni hö:rt åm he:d nå:? HM: Ja: he måst ja sej, he minns ja it he na. Nu ha ja hö:rt talas åm e no:, men it tråor ja e ha vari he:r på he tett lande. EJ: Ne:i it tro:r ja he:r it.

-Nå maten ska nu alltid vara lite bättre till jularna så har det full [:väl] varit förr och det är det full ännu tror jag. - Alla tider ska det nu vara färsk gädda, och risgrynsgröt. -Jo, vi är inte som stadsborna vi, än [:att] det ska vara lutfisk på julafton inte. Om man är karl att få en gädda bara — julgäddan ska det vara. -Ja, den ska inte vara så liten heller, den ska nog nästan vara en fyra fem kilo den om en är lite fler. -Ja det är nog nästan så att om inte en har en skaplig gädda, så går man nog nästan hellre och lånar den som [:än] ... så inte hon [t.ex. husmor] behöver gå och laga en dålig ... just en som är för liten. -Ja, och julgran så har vi nog alla tider nästan. Och den måste vi nog skaffa åt oss från Korpo, eller varifrån det nu blir sedan. Dit [:där] det nu växer. -Hade de julgran förr också? -Ja jag vet inte jag men så länge jag minns åtminstone. -Ja, och julgubben. Det är nu det bästa det då det är jul. Då han har gått så är julen slut brukar vi säga. -Ja, men julgubben har nog kommit till tror jag på senare tider han nog än för förr då jag var göt [:pojke, barn], så var det nog inte vanligt att julgubben var och visade sig inte. - Ja det kan nog hända kanske att det är då jag liksom var liten som det började att komma då. -Jo, men jag kommer ihåg nog skulle det vara ... justsom låtsas vara julgubbe nog, men det var mor [som] kom och stampade i farstun lite, och låtsades som än att det skulle vara gubben och kastade in genom dörren. -Brukade det vara någon som gick och sjöng Staffan förr då? Har ni hört om det något? -Ja det måste jag säga, det minns jag inte det något. Nu har jag hört talas om det nog, men inte tror jag det har varit här på det här landet. -Nej, inte tror jag här inte.

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1959%253A22