Svenska: Målningen Kefalos och Prokris av Jonas Åkerström (1759-1795). Olja på duk fäst på masonit, 49,5 x 38 cm.

inskriberad ”Sergel III” på spännramen och ramens baksida, med etikett ”Denna tafla tillhör Forstmästar Johan F:son Sergel / Ida och Fritz Sergel December 1938”, på spännramen samt etikett ”E. 4”, på ramens baksida.

PROVENIENS Johan Tobias Sergel (1740‑1814), därefter i arv till hans son Johan Gustaf Sergel (Stockholm 1792-1858 Spånga Säteri, Ärla socken, Södermanland) (Spånga inköptes av Sergel för sin sons räkning 1812. Sergel lät uppföra ett corps-de-logi som stod färdigt 1815, året efter hans död. Gården kom att stanna i släkten Sergels ägo i 113 år och såldes 1925), hans son Birger Fredrik Sergel (1820-1904), Spånga säteri, hans son Fredrik "Fritz" Sergel (1866-1947) med hustru Ida, née Reuterskiöld, Spånga säteri hans son forstmästar (jägmästare) Johan Birger Fredriksson Sergel (1910-1987) därefter i arv fram till 2020.

UTSTÄLLD Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm januari 1794, som ”Zephale och Procris”

LITTERATUR T. Wennberg, Angående Expositionen på Kongl. Målare och Bild-huggare Akademien detta år, i Stockholm Posten, nr. 29, 5/2 1794 T. Wennberg, Minne af Johann Åkerström, Kongl. Historie-Målare, Ledamot af Kongl. Målare- och Bildhuggare-academien, Uppläst i Kongl. Målare och Bild-huggare Akademien på Dess Högtidsdag den 26 januarii 1796, s. 15 L. Looström, Den svenska konstakademien under första århundradet af hennes tillvaro 1735-1835: ett bidrag till den svenska konstens historia, 1887, s. 271 O. Sirén, Jonas Åkerström, i U. Thieme &F. Becker, Allgemeines Lexikon der bildenden Künstler, 1907, s. 161 G. Upmark & G. Nordensvan, Jonas Åkerström, i Nordisk Familjebok, 1922, s. 975 Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Ny följd, 1923, under Sponga, s. 226, avbildande Stora salongen ", och därunder två mytologiska framställningar af Sergels goda vän Jonas Åkerström, vid vilken fästes stora förhoppningar, som gingo om intet genom en för tidig död. Åkerström har äfven målat ett porträtt af Sergel. Den unge Åkerström hörde en tid till Sergels intimaste vänner och han innehade ett flertal dukar af honom.” E. Hultmark, Kungl. Akademien för de fria konsterna utställningar 1794‑1887,1935, s. 312 B. Rapp, Jonas Åkerström’s”Bacchus and Ariadne, i Nationalmuseum Bulletin, 1983, Vol. 7, Nr. 1, s. 51 B. Rapp, Jonas Åkerström 1759‑1795: Ett gustavianskt konstnärsöde, 1998, s. 213, kat. nr. 125, avbildad, s. 242 nr. 176, s. 241 under nr. 173

Den aktuella målningen, utförd i Rom 1793, utgör en av två målningar av Åkerström som ägts av Johan Tobias Sergel. Målningen har funnits i familjen Sergels ägo fram till helt nyligen. Den andra målningen, Bacchus och Ariadne, finns alltjämt i familjen Sergels ägo (B. Rapp, op. cit., 1998, och B. Rapp, op. cit., 1983, s. 58, illustration nr. 19).

Motivet är hämtat ur Ovidius Metamorphoser VII: 661-865 och Ars Amatoria III: 687-746. Kefalos var i den grekiska mytologin en attisk prins gift med Prokris. Eos, morgonrodnadens gudinna, blev kär i honom och rövade bort honom. Kefalos trånade dock efter sin hustru så den missbelåtna Eos tvingade Prokris till otrohet och på flykt. När Prokris får höra att han är henne otrogen, smyger hon sig ut i skogen för att på avstånd välja hans förehavanden. Hon finner till sin glädje att ryktet talar osanning. När hon för att omfamna honom störtar fram från sitt gömställe i tät grönska, tror Kefalos henne vara ett villebråd och dödar henne med sitt jaktspjut. Åkerströms framställning åskådliggör handlingens klimax i anslutning till operatexten. Kefalos är beväpnad med båge och pilar, ej med spjut såsom i Ovidius berättelser. Förutom huvudpersonerna ses till vänster den sörjande Amor. Trots sina tragiska undertoner är Åkerströms tolkning en ömsint bild. Sagan, av Ovidius berättad i två versioner, begagnades av den franske författaren J. F. Marmontel för en operalibretto, som i svensk imitation av Gudmund Göran Adlerbeth uppfördes på Bollhusteatern i Stockholm 8 januari 1778 och följande år trycktes av Henrik Fougt i samlingsverket ”Kong. Svenska Theatern”. Åkerström måste förmodas ha känt till denna opera. Hösten 1785 till våren 1787 var han Louis-Jean Desprez behjälplig att utföra scendekorer, bland annat för operan ”Gustaf Wasa”, vilken hade premiär i januari 1786.

Den 28 juli 1788 reste Jonas Åkerström som akademiens stipendiat till Rom där han kom att vistas fram till sin död 1795. Han var den förste konstnären att erhålla akademiens stora guldmedalj, instiftad av Gustaf III redan 1773. Ärobetygelsen berättigade honom till sex års betalda studier utomlands. Före sin avresa hade han blivit väl skolad i klassisk ikonografi och neoklassisk teori av sin lärare vid akademien, Johan Tobias Sergel, samt Louis Masreliez, den ende vid sidan av Sergel kompetent att ge undervisning i dessa ämnen. Från maj 1788 till sin avresa var Åkerström Masreliez’ assistent i samband med dennes arbete med inredningarna på kungliga slottet i Stockholm.

Sergel hade stora förhoppningar på sin forne elev. När han 1793 fick se prov på vad denne hade åstadkommit i Rom blev han inte besviken. Det ankom på utlandsstipendiater att skicka hem prov på vad de åstadkommit under sin vistelse utomlands. Den 12 juli 1793 skrev Sergel till Gustaf Mauritz Armfelt som just ankommit till Italien som ny svensk minister (Armfeltska samlingen, Riksarkivet, 5; Rapp, op. cit., 1998, ss. 121-22):

”Åkerström har just skickat hem charmanta tavlor i den rätta antika stilen med skön kolorit och korrekt teckning. Enligt mitt omdöme kommer han att bli vår främste svenska historiemålare i tävlan med nu levande artister”.

Tavlorna Åkerström hade skickat till Sverige var Kefalos och Prokris, Bacchus och Ariadne och Endymion och Diana. Efter att dessa förevisats för ledamöterna på akademien valdes Åkerström den 24 januari 1794 oreserverat till ledamot av konstakademien (Rapp, op. cit., 1983, s. 5, 267):

”/ Därefter och som unge Målaren Åkerström som nu vistas i Rom ej allenast städse givit goda Bevis på flit och lyckligt Genie för Historie Målning utan även nu genom hitsände och för Akademien presenterade Arbeten ådagalagt nya prof på skicklighet blev Han Jonas Åkerström till Ledamot enhälligt utan omröstning antagen, ock kommer Han att underrättas om sitt åliggande att med första till Akademien insända behörigt Receptions arbete hvartil Academien vill för Honom utsätta ett tjenligt ämne.”

Samma dag öppnade den första utställningen av ledamöternas arbeten på Konstakademien. Den ägde rum i akademihuset beläget i Sparreska palatset på Fredsgatan samtidigt som elevernas utställning. Åkerströms tre målningar införlivades i utställningen. Thure Wennberg, akademiens sekreterare, kommenterade utställningen i Stockholm Posten nr. 29 den 5 februari (Rapp., op. cit., 1998, ss. 267-68):1

”Twenne i olja målade Compositioner: Bacchus och Ariadne, Zephale och Procris samt Endymion och Diana, wittna on de hedrande framsteg, som blifvit gjorde af Herr Åkerström; hwilken, wistandes i Konsternas egit lant, fortfar at der odla det lyckliga Genie för Historiemålningen, hwarmed naturen honom begåfwat, och som redan i full dag wisade sig då han här i Academien började sina första öfningar i Tekningen, under tilsyn af den åldrige Konstnär, som genom egen erfaranhet kände, huru Snille och arbetsamhet äro mägtige nog at ensamt föra til det mål, dit upmuntringar och belöningar ännu snarare leda när de åtfölja förtjensten. Herr Åkerströms, länge ådagalagd, saknar nu icke [h]eller en i alla afseenden gynnande aktning, hwilken synnerligen uttryckes i det hopp at genom dess kunskaper och arbetsamhet, finna Historie Målningen inom wårt land återlifwad”.

Den unge konstnärens öde slutade redan vid 36 års ålder då han i Rom avled i lungsot. Många var de som sörjde hans död. Den allmänna uppfattningen var att Sverige mist en av sina mest begåvade konstnärer. Arkitekten och hovintendenten Carl Fredrik Sundvall skrev i ett brev till konstnären Adolf Ulrik Wertmüller i New York daterat Stockholm 19 februari 1796 (E. E. Arehn, Gustavianska Konstnärsbref. C. F. Sundvall till A. U. Wertmüller, 1916, s. 61):

”De svenska konsterna halva nyligen gjort en mycket stor förlust på historiemålningens område genom Åkerströms död, som inträffade i Rom under november månad. Denne man var född målare. Han hade gjort förfånande framsteg under sin vistelse i Rom, begåvad som han var med en tvifvelaktig talang och med de lyckligaste förutsättningar som konstnär.

I sitt minnestal över Åkerström vilket upplästes på akademiens högtidsdag den 26 januari 1796, nämner Thure Wennberg att det var på basis av två av de tre målningarna Åkerström skickat till Sverige, Kefalos och Prokris och Bacchus och Ariadne, som han valdes in som ledamot i akademien (op. cit.):

"Hvad som af dess Arbeten i Rom hitkommit äro Esquisserna til 2:ne i Olja målade historiske Tableaux, sujetterna: Bacchus och Ariadne samt Procris och Cephele, på vilka han ock, den 21 Januari 1794 antogs til Ledamot af akademien. Vid samma års Exposition voro dessa Arbeten bland dem, som prydde Akademiens Sallon."

Kefalos och Prokris och Bacchus och Ariadne kom bägge att hamna i Sergels ägo. Mycket tyder på att även den tredje hemsända målningen från Rom, Endymion och Diana, kom att ägas av Sergel. På både ramens baksida och på spännramen på den aktuella målningen finns nämligen en samtida anteckning ”Sergel III”.

Endast ett tiotal målningar från Åkerströms Rom-period är idag kända.

1. Samma år som utställningen ägde rum öppnade Kongl. Museum i norra logårdsflygeln på Kungliga slottet i Stockholm (idag Gustav III:s antikmuseum). Akademin kom länge kom att ansvara för ekonomi, organisation och från 1856 även konstinköp. Museet var ett av de första offentliga konstmuseerna i Europa.